My dilemma..

Imorse när jag vaknade, hade jag nog snoosat alldeles för länge, för vi fick lite bråttom.
Varken S eller jag hade hört alarmen. Hon har fått en alldeles egen I-phone och sover så gott som med den fastklistrad på sig, så vi måste sussat gott.

En rask promenad i spöregn, och sen lunchdejt med tjejerna. Alltid lika underbart trevligt!

Hoppade över frullen, orkade inte koka ägg..

Och var ju vrålhungrig när vi skulle beställa mat. F hade som förslag, att vi skulle dela på en kebabpizza & jag var inte sen att tacka ja.
FAN FAN FAN!!!

Efteråt vart det kladdkaka som jag tröck i mig, så jag mådde så illa..för det var sååå gott.
Har aldrig förut gillat varken kakor eller bullar. Men nu sedan jag började banta, så fullkomligt "knullar" det i munnen när jag stoppar i mig något sådant..


Allt började i slutet av Juni, då jag kände att jag ville göra något åt min vikt. Då 64 kg.
I början av Juli tog jag tag i det, efter en hetsätar-dag.
Gick sjukt jävla bra. Jag sa inte ett knyst till någon, utan jag skippade socker & kolhydrater samt började gå. Gå, gå, gå..mil efter mil..dag ut dag in..

Har ingen våg hemma, lika så bra, men jag märkte SNABBT på kläderna att de satt lösare o lösare.
Alla kommenterade min vikt, berömde..frågade hur jag gjort..och när jag stod där, stolt som en tupp o berättade hur jag gjort, så kunde jag innerst inne inte fatta..att jag klarat det.

Har börjat röka igen..mitt i det här. Det har nog vart en räddning, för när jag vart godissugen har jag tagit mig en cigg. Och druckit pepsi max.

Vägde mig på jobbet en dag, efter att jag bett mamma ta med sig vågen. 55 kg. Vart paff!
Det är rätt mycket. 9 kg på mindre än 2 månader.

Efter det började jag "smyga" in socker..godis på lördagar..

Skulle jag aldrig gjort. Nu är jag fast i något jävla skit.

Nu kan jag inte hålla mig till lördagar längre, utan äter godis o fikar lite då o då ist. Ibland flera dagar i rad, och då mår jag så fruktansvärt jävla dåligt. Jag känner mig så misslyckad, o kan vakna mitt i natten av att jag drömmer mardrömmar om att  jag är tjock..att jag gått upp till 64 igen..helt hemskt är det.

Jag har jobbat så annorlunda tider på sistone, så jag har inte kunnat gå som jag brukar. Det ger mig också så dåligt samvete..för då tror jag att jag lägger på mig..direkt. Jag tycker mig s e det..

En vän till mig, ringde häromdagen, o var jätteorolig..hon o hennes man tycker att jag är för smal nu.
Då blir jag sjukt glad. Stolt. Nöjd.

Hon är rädd att jag fått anorexia. Det har jag inte...jag skulle aldrig svälta mig. Det GÖR jag bara inte..
Men däremot..så har jag fått ett knepigt beteende till mat. Ett knepigt förhållande till det.
Jag är en sådan där som kör allt eller inget.

Som idag. Tryckte en halv kebabpizza, kladdkaka, 2 kexchoklad & en lakritsrem.
Bara för att jag gick över gränsen där med pizzan.
Hade jag tagit en sallad, o vart så duktig så jag hoppat över brödet, då hade jag fortsatt vart duktig nästa måltid.

Innan vi åt pizza vägde jag mig. Då vägde jag 54.7 Efter maten vägde jag prick 55 kg.
Veckan innan när vi var där, vägde jag 54.2 kg.

Min fasa är att gå över 55. Jag ska komma ner till 52. Min dröm. Jag vägde 50 när jag vart gravid första gången. Var iofs 13 år sedan..men ändå.



Tänker använda den här bloggen till att skriva upp vad jag äter. Hur jag tänker när jag ätit..o lite så.

Från o med imorgon tänker jag köra stenhårt igen. No more sugar.



Imorgon har jag dock valt att haka på tjejerna till Köping för lite shopping..börjar att jobba sent.
Men då hinner jag inte powerwalka på morgonen. Det känns inte bra. Och jag stänger ju, så jag vågar inte gå efter 21 heller..fan en dag går bort där.

Ja ni ser ju. Vilket jävla dilemma.

/S